Trots att det känns som att det är med nöd och näppe! kroppsligt. magförgiftning (bland de värsta jag varit med om, huuu!) följd av inflammation som inskränker min rörlighet, ajaj! men jag borde väl inte klaga. Ni kanske kommer ihåg att jag började dejta och träffa A? Skäms så längesedan de va jag uppdaterade på den fronten! Iaf, A är killen jag gått och kärat ner mig i. Helt oplanerat och med aningens ovilja till en början, jag trivdes ju förträffligt bra med mig själv och läget va inte de bästa. Tid och rum går inte alltid att styra över och det känns oerhört dumt och korkat och skjuta bort sina känslor för att de inte är rätt tid. Sagt och gjort, Jag fullkomligt sprudlar av nykärskänslan. Livet leker (nästan på alla plan) och man trivs med nästan allt man tar sig för.
Samtidigt som jag är lycklig och glad finns en växande saknad och längtan i mitt hjärta till FE, min allra bästa vän. Avståndet mellan oss på Sverigekartan känns så stort (vill kunna knacka på oss henne en onsdagskväll och ta en fika), samtidigt som jag vet att det verkliga avståndet mellan oss är minimalt. Vi vet var vi har varandra och finns alltid för varann (äkta vänskap) men som med allt annat måste vänskapen vårdas. Visst fungerar telefon och sms himla bra men i längden måste jag få IRLdoser av min energiknippe. vad jag egentligen vill säg är att jag saknar henne obeskrivligt enormt mycket! Kanske har det att göra med min lilla trip som snart kommer att genomföras. Ja kära läsare, FA tänker fly landet, i två månader. Varmare breddgrader väntar och det ska bli så härligt och roligt. Samtidigt skaver det åter i mitt hjärta. Den nyfunna kärleken måste lämnas OCH FE, hur i helvete ska jag klara mig utan henne?! Ska jag vara helt ärlig så är det en resa jag skulle vilja genomföra med henne! nu är det som det är och jag är inte direkt ledsen men önska kan man ju alltid göra!
-FA, som hoppas på större skrivlust framöver
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar