Suckers!
-FE som också är blondin!
Orkar inte ta mig för något över huvudtaget. vill inte ta mig för något. har inte lust att ta mig för något. tar mig inte för något! Samtidigt får jag panik av att inte göra någonting. hmm.. Försökte vara duktig en stund och ta mig för studieböckerna, men det gick inte på långa vägar. i slutändan handlar det nog om att bara vara och klara av det i en stund som denna.
-FA
Vet inte riktigt varför jag inte tagit mig tid att plita ned lite om dejtkillen. Han verkar vara en schysst, trevlig, ganska hångelvänlig påg med lite kosing i fickorna. Ändå är det något som fått mig att dissa honom och han mig. Dags att ta det hela från början kanske. Vi mötte upp i staden och promenerade mot en restaurang, för vi var båda vrålhungriga. Lite väl tryckt och lagom konstigt till en början, men det hade jag nästan väntat mig, då det inte klickat till tidigare när vi pratats vid. Stämningen lättades upp och vi hade riktigt trevligt. Pratade och delade med oss av varandras liv för att komma varandra lite närmare. Efter lunchen hittade vi en bänk i parken som vi slog oss ned på, ganska nära varandra. Pågen lade armen runt mig, vi pratade vidare och jag studsade närmre hans kropp. När sedan cyklister, gångare och oräkneliga hundar passerat oss hade vi hånglat en del rundor.Pågen va en helt okej "första hånglare". Förstahångel med en ny person är ju egentligen en ren och skär lek, men även lite av en vetenskap. Försiktigt, trevande och kanske lite nervöst vissa gånger medans andra gånger så slukar personerna i fråga varandra utan minsta problem och njuter av varandra. Personligen gillar jag när killen är lite mer bestämd. Absolut ska han inte sluka och slicka rent mig men Det räcker minsann inte bara med att pluta lite på läpparna och tro att man ska få allt serverat. Nej, det handlar om ömsesidig utforskning av främmande läppar och då ska det vara skönt,lite triggande, underhållande och gott! Att hångla i nyktert tillstånd skiljer sig nämvärt från när man är lite förfriskad, men det är en annan historia:). Minns ni tattookillen, han var en plutkille, mycket försiktig och för alldeles för trevande när jag tänker efter. Tänker på gamla hångel och naturligtvis kommer S in i tankarna men POFF, där försvann han. En liten parantes bara:)(på tok för mkt svammel) men kanske borde man filura över vilka hångel man haft.. Tillbaka till dejten, som jag fick en helt okej förstahångel upplevelse med. Det var varken för mycket eller för lite..Vidare tog vi adjö och trodde nog båda att vi skulle ses ganska snart igen. Så har det inte blivit, pratat lite grann men med dagarna som gått känns det som det rinner ifrån mig. Det faller mig inte riktigt i smaken och därför känns det inte heller särskilt tråkigt. Samtidigt skulle jag nog kunna tänka mig att träffa pågen i fråga igen. Men då jag inte lägger särskilt mycket tankeverksamhet kring honom skulle jag överleva med gott mod om det inte skulle bli något mer. Nog om detta, nu är det läggdags och Shit vad jag längtar till helgen. Vilken tur den är så nära!-FA
Godnatt!
-FE