Ett par timmar igår spenderade jag med en jätte härlig flicka. Lunchade, snackade massor om allt och inget. Då hon är från samma stad och är lite bekant med S kom vi givetvis att prata en del om honom. När vi sedan promenerar längs stadens gator och affärer vem möter vi, jo naturligtvis S. Säger visserligen bara "Hej" och promenerar vidare men med tanke på min lilla neråt period börjar jag genast tänka en massa och jag får en klump i magen. Like a stone. För ett ögonblick önskade jag inget annat än att vara en del av honom igen. En längre tid nu har jag knappt tänkt något alls på honom men så small det till igen. Inte lika intensivt och med samma känslor, men varför ska han fortfarande vara som ett irriterande myggbett? Jag som nästan varit övertygad om att jag kommit över han helt och det med bestämdhet...? Suck för dessa tankar, känslor, idéer och minnen. Ond cirkel!
-FA
-FA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar