Att leva singelliv är egentligen helt optimalt. Du har bara dig själv att ta hand om, du lär dig saker om dig själv, utvecklas, ser saker och ting ur andra synvinklar, upplever och upptäcker. Nog för att det här är saker man kan utveckla även i tvåsamhet. Men efter att ha varit tillsammans med en i ett halvår, innan dess ha levt ihop med någon i nästan fyra år och dessförinnan varit ihop med en annan lika länge och allt detta inom tidsramen av nio år och med mina 23 år på nacken, kan det så här i efterhand kännas lite instängt och inramat. Nu känns det mest bra att lägga fokus på mig själv. Samtidigt som det kan vara jobbigt ibland. Allt jag hade med någon, Tvåsamhet, i form av delad glädje, delad sorg, trygghet,ömhet mm. finns inte längre. Men som tur är finns vänner, och bästa vän! men det är ändå det där allra innersta som man vill dela, så som säng, kroppar, kärlek. Efter ett år som singel kan det fortfarande vara kämpigt och tomt. Särskilt vid läggdags och annars när suget för mys, gos, sex, närhet och allt det andra kommer till en och man känner sig som den ensammaste människa i hela världen. Låter som jag är galet desperat efter ett nytt förhållande, vilket inte är fallet, då jag njuter av singellivet (även om det blir lite ensamt mellan äventyren:)) dock kan jag ganska lätt konstatera att jag är en flicka som tycker om att ha förhållande, jag gillar tvåsamheten och allt därikring.
Nu till men, för visst finns det ett men. Samtidigt som det senaste året varit kämpigt och eländigt har det varit ett av de roligaste. Alla äventyr, upplevelser, roligheter, galenskaper och framförallt den fördjupade vänskap jag fått till FE har förhöjt tillvaron och livet oerhört bra . Låter klyschigt men livet är helt klart värt att levas utan kärlek, För en tid. Kärlek och känslor har sin tid men shit vad de spelar en ett spratt, hjärta och hjärna hänger inte alltid ihop. Idag har jag till viss del svårt att förstå hur mycket tid, energi, känslor osv. jag har lagt på S. Men visst, tror man att man träffat en sådan klockren pojk och som klickade så bra, vad gör man inte om man inte försöker, försöker och försöker.
Kvällssvammel på hög nivå, men bättre att plita ned lite tankar än irra vidare med dem i encephalon. Tids nog kommer jag hitta en famn för mig och ta del av det tvåsamheten erbjuder, men nu ska jag krypa ned långt under täcket i min prinsessäng, lyssna på lite nattmusik, somna in djupt och få den bästa sömn som jag får när jag är själv.
God natt
- FA, med mindre ynkerier än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar