Undrar skarpt hur min skit-i-vilket-attityd ska gå ihop med mina prestationskrav. Förmodligen inte särskilt väl. Det kryper i fingrarna för att jag vill så väl och så himla mycket, samtidigt orkar jag inte. Med tanke på kvällens planer så lutar de skarpt åt att de skiter sig imorgon, får ta ångesten då.. men men, livet går som sagt inte under för det, HEJA KLACKSPARKEN!
-FA, med cowboysbootsen på, åtminstone bokstavligt talat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar