Vrider och Vänder

Jag är en konstig människa. Ett tag trodde jag att jag suktade efter någon att spendera och dela mysiga stunder med, inte för att jag skulle vilja ha ett fast förhållande men lite spänning hade varit att föredra, men nu vet jag inte längre. A som jag träffar, är verkligen en go och genomtrevlig kille på alla vis, men är det vad jag vill ha? Vill jag ha något nu? Pojkvänspotential? Kanske inte, eftersom jag tvekar. I normala fall brukar jag kunna prata om allt mellan himmel och jord med killar jag finner intressanta, skratta, roas och ha det trevligt. Men med A känns det ibland ansträngt och onaturligt. Visst har jag haft det trevligt också, till och med riktigt trevligt och mysigt men stundtals har någon mysko magkänsla infunnit sig som jag inte kan sätta fingret på ordentligt. Kanske beror det på honom och vetskapen av att han verkar vara riktigt jävla betuttad i mig. Han är nästan för seriös och för jag vet inte vad… Något skrämmande med tanke på att min magkänsla säger ”fånga dagen”, ta den som den kommer, lev i nuet och allt det där men med A i åtanke blir allt liksom planerat och inrutat, så jag inte vill ha det, just nu iaf – nästa vecka kanske jag känner annorlunda. Kanske rentav börjar få känslor för honom någon dag, kanske borde jag redan fått det vid det här laget? Kanske jag redan har det?! Nog snurrar, skruvar, vrider och vänder det sig rejält i tankarna och dagarna går men jag blir inte klokare för det…

-FA