På senare tid har det faktiskt känts OK med allt vad livet innebär. Jag tror att jag har accepterat. Eller jag trodde! Eller jag vet inte... Men ibland känns det OK och faktiskt helt OK, jag kan nog sträcka mig till bra! Det ni!? Men nu känns det som jag är tillbaka på ruta ett och stampar igen. Jag vill ha honom, min underbara L! Vi hängde i veckan och det är det mysigaste jag vet. Vi hör ihop kan alla fatta det!? Jag saknar, jag trånar, jag längtar, jag drömmer, jag blir ledsen. När vi ses är jag så lycklig, jag är den prinsessa som jag förtjänar att vara. Men jag vill vara prinsessa varje dag! Suck på kärleken och dess överraskningar! Jag måste helt enkelt träffa FA och flippa, supa, dansa och ragga andra boys ute på krogen. Då känns det nog OK igen!
FA är en liten mysig filur som jag kommer hålla fast livet till ända! Tack för ditt upppiggande brev darling! Du slutar aldrig att förvåna!
Och L om du mot förmodan skulle läsa detta, så saknar jag dig, oss och det livet vi levde innan du fick en tegelsten i huvudet.
Adjos amigos!
-FE
torsdag 15 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar