Tudelad

Har varit allt för upptagen i veckan för att hinna med ett nätliv tyvärr, det gör mig faktiskt lite ont, då skrivandet blir som terapi och ger ro och roligheter i tillvaron. Jag har jobbat och slitit på tider jag inte är van vid, umgåtts med vänner och även träffat den farliga killen (döper han genast till K) lite grann. Jag är tudelad, fundersam och klurar en hel del, en sak vet jag dock säkert : killen är kär i mig! Killen som inte alls ter sig för att vara den kille som han ser ut att vara med alla tattoos. Han är inte alls farlig, snarare tvärtom och kanske tom lite mesig. den rockiga sida han visar utåt existerar i princip inte. Han lyssnar på "snedstuds", är rädd för möss och nog lite mörkrädd med anar jag. Det vet jag faktiskt inte om jag har så mycket till övers för.haha! I alla fall, härom kvällen när jag slutat mitt arbete for jag hem till K, för film och lite kvällssällskap. Och det blev inte så lite sällskap. Killen är ju för fan sjukt på! Under hela filmen gosade han, kliade, rörde, smekte, klappade, drog och pussade han på mig. Nu till min förvåning, för i vanliga fall älskar jag allt som har med mys och röra och röras, men nu kändes det för mycket. nog för att det stundvis var mysigt var det även jobbigt, Jag fick ju inte vara i fred en minut. Hallå - låt mig andas! Efter filmen hann jag dock få lite andrum innan vi lade oss för att vila i hans säng. kanske inte den smartaste idén, ännu mer mys, pys och framförallt hångel. Så pass till den grad att jag sögs med, gillade läget just då och blev faktiskt kåt. Där låg vi och retade varandra tills klockan blivit mycket och jag bestämde mig för att övernatta. Hör och häpna! Det blev inget sex. Jag "hade mens". Första gången man drar den lögnen, eller inte! haha!

ganska skönt och bara somna in jämte någon utan att behöva bjussa på allt och lite till. Nu till varför jag är tudelad. har visserligen berättat tidigare att jag inte vet vad jag känner för killen, verkligen inte alls och han vet om det. det har jag berättat. ändå tycks han gilla läget, han är såå kär, det syns i ögonen. Iaf, dagen efter vi sovit ihop träffades vi en stund hos gemensamma vänner och allt som kändes ganska okej ett dygn tidigare kändes nu helt pannkaka, så mysko. Ser jag något i honom? vad? vill jag? varför ge honom förhoppningar när det inte ens pirrar i kärlekstarmen, osv...

Hm, kanske en piss i mississippi och jag känner mig lite fjortis, men jag är förvirrad. orkar/vill jag ha förhållande nu? Han må vara en, söt, go och trevlig kille på alla vis men jag är inte redo, tror jag inte (S spökar än!). Det får ta den tid det tar, blir det något så blir det, annars inte. Inte hela världen med det säg. men varför gå och tänka så mycket på det då?!

-FA