Kvällsreflektioner

Återigen drömmer jag ljuvliga drömmar om S. Vilket jag inte är särskilt förtjust över, dock har jag de senaste gångerna när jag drömt, inte vaknat upp och varit helt förkrossad och reflekterat sönder honom. Reflektionerna har istället avtagit mer och mer. Tankar och känslor jag tidigare ältat i all oändlighet kan jag nu lättare skaka av mig. Det bästa är att jag inte behöver påminna mig själv om att göra det utan det sker omedvetet. Skönt!

Då jag för någon vecka sedan inhandlat en drömtydningsbok kan jag ju inte undvika att läsa lite i den. Under avsnittet om sex och erotik (är ju ofta under den rubriken jag kan tillskriva mina drömmar om S) läser jag: I drömmen får vi det vi behöver.. Vi drömmer det vi drömmer för att något fattas oss och för att det är något som vi inte har förstått om oss själva.. Nog för att det är mycket som jag inte förstår om mig själv så kan jag nog ändå tyda att Jag behöver Sex, erotik och spänning :)! De ni, men kanske skulle de räcka med lite närhet.

Vidare reflektioner som nått mig under en tid och som sammanfattats under dagen är även de om S (naturligtvis!). Jag tror att S blev skrämd av vårt förhållande. Att vi båda lämnade långförhållanden för varandras skull tror jag inte gjorde vår början och start tillsammans till den mest optimala. Synd! För den S jag till en början lärde känna och hade en ljuv tid tillsammans med var den kille jag kunde tänka mig att dela mitt fortsatta liv med. Ja, så grym, underbar och fantastisk var han tills den dagen (undra exakt vilken dag det var?!) det slog slint i huvudet på honom, han förändrades, gjorde en total makeover, till det oigenkännliga. Han är numera en främling för mig..

Skrämd tror jag han blev av vårt bekymmersfria förhållande, han kände att det här var något han inte ville ha än. Han ville/vill vara fri och leva livet. Leva ungkarlsliv och då passar jag inte in i hans image. Jag klär honom inte. För jag var/är en flicka som visste/vet vad jag ville/vill. En mogen och säker flicka kan med stor säkerhet upplevas som oerhört skrämmande för en omogen pojk som honom. Jag tror han har återgått till en fas i livet som många går igenom under tonåren, nämligen *Leta - Jaga - Fånga - Strula - Knulla - Dumpa* fasen. Kanske spelar hans kompisar en stor roll i det hela, de är alla singlar och "leker det så kallade livet". Men ja, hur ska jag sammanfatta det hela, Han behöver leka av sig, och det ordentligt! Samtidigt är det ledsamt, för jag tror att han faktiskt hade mycket fina känslor kvar för mig (om jag förstod det hela rätt. ha!), som han inte egentligen var klar med. Låter som jag är värsta ältande Bitterfittan, men det är jag inte, de vägrar jag numera och förstår han inte bättre (att jag t ex var/är en mycket optimal flickvän) då är han FAN inte värd mig och har sig själv att skylla!

Nu flyger jag återigen vidare och med ett mål om förhoppning att jag inom det närmsta inte ska vända blicken bakåt lika ofta..


-FA